omtumlande..

Det har minst sagt vart en omtumlande vecka..

Har börjat söka andra jobb, allt som tilltalat mig, tänkte egentligen på ett extrajobb till att börja med. men första intervjun jag blev kallad till var ett heltidsjobb som jag var väldigt intresserad av!

Var på intervjun och den kändes riktigt bra. Hann inte ens hem innan telefonen ringde. De var intresserade! Fan vad lycklig jag blev.

Det blev en bredvidgång och det kändes fortfarande bra. Personalmöte på mitt jobb och jag pratade med chefen. Hon tyckte att jag skulle ta tjänstledigt. Tyckte att det var en bra ide`. Berättade för mina kollegor om mina planer och det var tungt.Men ändå befriande. Jag hade ju inte sagt något om att jag sökt jobb, så det var skönt att få det ut ur mig.

I vilket fall, så blev jag erbjuden detta jobbet och jag tackade ja (= Ska lämna in min avskedsansökan och hoppas jag har snälla kollegor för min nya anställning börjar redan 1 mars..

Till råga på allt om man kan säga så i detta fall, så skrämde min farsa skiten ur oss och fick en hjärtinfarkt innan 45 år fyllda nu i fredags.. kände hur hela min värld föll samman för en stund när min systers lugna stämma informerade mig om läget efter att hon försäkrat sig om att jag satt ner (den meningen kan man ge en käftsmäll för: sätt dig ner är du snäll.. history repeating) man vet att något illa ska komma..

Detta påminner mig om hur mycket jag älskar min familj och mina vänner och att jag uppskattar varje dag vi får.

carpe diem- go to hell! släpp dagen fri och se vart den tar dig..