Fick ytterligare en påminnelse idag att livet är så skört.
läste i tidningen att mamman till en barndomsvän har dött.
så hemskt! kan inte förstå hur jag själv skulle ta det om min.. nej jag vill inte tänka på det så jag stoppar där.
såg att vännen har en blogg och läste. tårarna strömmade ner för kinderna!
har inte träffat denna vännen på många år och inte haft kontakt med henne sedan lunarstorm.. och det är längesedan. men jag känner med henne.
när döden är runt hörnet blir jag alldeles tom. vet inte vad man ska säga till de berörda. "beklagar sorgen" är som en påtvingad fras som alla säger för att det ska man säga. klart man beklagar sorgen! men vad ska man säga till någon som är så ledsen?
kommer ihåg hennes mamma som en ung, alltid solbrun rolig mamma som var bra på att prata. hon var 2 år yngre än min egen mamma.
fan! nu får folk sluta dö! det är inte rättvist! barn dör ifrån sina föräldrar, föräldrar dör ifrån sina barn, älskade som dör ifrån sina kära... det är så hemskt med sorg. sorg i en människas ögon efter att någon som var älskad har dött. det gör ont. äter upp dig inifrån.
allt man måste gå igenom innan man kan gå vidare i livet, och minnas...
:lev dagen som om den vore den sista (men glöm inte att det kan komma en morgondag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar