blev inte så känsligt senast.. när jag umgicks med min kusin S, kom jag att tänka på¨honom som alltid finns där men ändå inte... en annan kusin jonny..
en gammal historia,känsla, erfarenhet när ja bodde i norge.. många år sedan... iaf.. detta e till dig jonny.
Vaknade mitt i natten. Kunde inte andas. Kändes som mina inre organ höll på att lägga av. Påminns om känslan av oro jag känt när jag gick och la mig... Kunde inte komma på varför? Helvete vad det gör ont.
Känns som någon andas åt mig försöker skrika men det kommer inget ljud.
Ligger alldeles still, försöker men kan inte röra mig vad är fel? Håller jag på att dö nu? Är det så här det slutar?
Ligger bara här, paniken bara växer. Varför gör det så ont? Efter en evighet kommer en varm ström genom kroppen.
All smärta försvinner, det känns som jag lyfter, svävar iväg. Försöker öppna ögonen men ögonlocken är som fastklistrade. En evighet passerar.
En skön känsla av att inte känna någonting. Eller var är det. Kroppen känns tyngre än någonsin, men ändå känns det som att jag svävar.
Försöker hålla kvar vid känslan, men jag tappar greppet och faller.
Mörkt, tyst.
Kan fortfarande inte öppna ögonen.
Är så trött.
Nu är smärtan borta.
Vill bara sova.
Vaknar när klockan ringer med en känsla av tomhet.
Dags att jobba.
Hanna sjuk idag, så jag smyger upp utan att väcka henne. Traskar iväg tidigare till jobbet så jag hinner ta en kaffe innan jag börjar.
Kaffe och cigg... Funderar på natten var jag vaken? Eller var det en dröm? Smärtan var så verklig men jag har inte ont nu...
Frukostrast. Måste ringa mamma och fråga om hennes kontonummer, så jag kan betala pengarna som jag lånade.
Mamma låter konstig. Frågar om jag sitter ner.
-Ja, svarar jag, ljuger jag. Varför skall jag sitta?
-Är du ensam?
-Nej på jobbet, hurså?
Konstiga frågor, var ju hemma för bara ett par dagar sedan. Varför låter hon så konstig? Har det hänt något?
-HAR DET HÄNT NÅGOT???
-Jonny är död.
TYSTNAD.
-VA? Varför då?
-Bilolycka!
-NEJ DET KAN INTE VARA SANT!
-Se till att du inte är ensam, finns det nån' där som du kan prata med?
-Ja...
Allt blir en dimma. Varför säger hon så? Det är inte sant. Springer rätt in i min chef, Jon.
Bara skriker och gråter.
-Min kusin är död!
Tar lång tid innan jag kan berätta vad som hänt.
Jonny och jag är ju är ju fjärdedelskusiner, men vi har alltid sagt att vi är kusiner. Spelar roll.
Vi lekte ju när vi gick på dagis. Åkte lastbil med hans pappa Leif.
I somras när jag jobbade på Köket kom Jonny alltid dit efter krogen, alltid lika glad. Hängde in genom luckan och skrek:
-Där står min kusin, gör goaste fyllematen i stan.
Vi umgick inte, vi sågs när vi sågs. Var inhyrd på hans jobb. Han försökte lära mig köra truck. Vi ringde aldrig varandra. Men det var alltid lika kul att springa på honom. Man blev så glad av att bara se honom. Alltid sken han upp.
Nej han kan inte vara död, det är inte sant. Hur går det för Anna-Karin och Leif och bröderna? Nej det går inte.
Drömmer hemska drömmar om att jag ser i backspegeln. Mörkt ute, får reda på att någon berövat Jonnys liv det kan inte vara sant.
Får lugnande till begravningen.
KAN INTE ANDAS.
Kan inte se på hans mor, far eller bröder och flickvän. Ser ner i golvet vågar inte möta någon blick. Kan inte se smärta. Om min smärta är så stor, hur är då deras? Vågar inte tänka på det. Går fram och lägger en ros på kistan. Ligger han verkligen där? Nej det kan inte vara så! Han kan inte vara död, alla ljuger!
Vem ljuger jag för, försöker jag inbilla mig att det inte är sant?
Jag ser hans föräldrar i ögonvrån. Vågar inte se upp. Då kommer jag se i deras ögon att det är verkligt. Kan inte andas. Vem tar min luft?
Tänk om han ligger vaken i kistan. Nej jag tänker inte klart. Måste ut måste ha luft. Kan inte andas.
Försöker intala mig att jag inte varit på Jonnys begravning, jag vaknar nog snart. Men det är så fruktansvärt verkligt. Gör som jag brukar när jag inte kan hantera det; förtränger.
detta hände för några år sedan, och vi glömmer aldrig jonny. aldrig.
vila i frid.