trodde jag skulle se ut genom fönstren när gryningen kom i antågande, men ha!
jag var så upptagen med mitt jobb, att jag helt plötsligt märkte att det var ljust... när hände det? det gick väldigt kvickt, för jag hann inte uppfatta när mörkret försvann.
kändes som det sa:poff!
ja, ja... nu är det inte långt kvar tills jag ska hem.. gör kaffe om någon timma till min kollega som löser av mig å så jag kan ta mig en kopp så det blir lättare på vägen hem... en timmas bilfärd på en slingrig landsväg.. ojojoj vad trött man kan bli ;)
idag är det dop för joline tror jag. vi tänkte gått, men så var det ju nu i helgen vi skulle iväg, för ja inte e ledig så mycket, så vi tackade nej, men så blev vi kvar hemma ändå, för jag jobbar ändå... men i vilket fall, det var försent att tacka ja antar jag, så de får klara sig utan familjen belfrage ;) det går nog bra ändå.
så jag sänder en liten hälsning till joline ;grattis på dopdagen.
nu ska jag gå ut på terassen, se ut över staden och sjön, förgifta lungorna lite, och dricka lite vaniljthe, och fundera på vad vi ska hinna med att göra hemma idag när jag vaknat...
en ny dag har knackat på! välkommen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar