ambassaden

hej hopp dax att skaffa nytt pass igen.
får ta mig till ambassaden som e öppen idag tills klockan 12.
bor ju i samma område, men jag vet inte riktigt vart det ligger och klockan är ju redan över 10, vill inte missa det idag, då blir det ingen sovmorgon imorgon heller..
säger hejdå till malin, gött hon ligger vid poolen å läser..
tar första bästa taxi som står utanför, och visar visitkortet till svenska ambassaden i Bkk. samtidigt säger jag till chauffören vart jag ska. han nickar och visar att han förstår.
vi börjar åka och jag kollar i väskan så att jag verkligen fått med mig allt jag behöver.
när jag ser upp igen ser jag att vi är på väg åt fel håll. men eftersom det är dubbelfilig väg åt varje håll med en stor mur mellan riktningarna, så tänker jag att han kanske var tvungen att köra en bit åt andra hållet innan han kan vända. han vill säkert tjäna lite extra och ta en omväg. men efter ett tag blir jag lite orolig och frågar honom vart han e påväg. ambassaden svarar han. men du kör ju åt fel håll? nejdå, det ligger häråt. jag börjar bli lite orolig. inte faen ska jag bli lurad nu i slutet på min andra långresa. jag har ju klarat så mycket.
tar upp mobilen och ringer den person jag alltid ringer när jag blir handfallen; min mamma. hon svarar urvaket eftersom klockan inte är så mycket i sverige, och jag förklarar läget. vid denna tidpunkten har vi hunnit en bra bit ut från staden. mamma ber mig att läsa allt jag kan läsa på skyltar vi åker förbi och att jag ska beskriva omgivningen. jag gör som hon säger och vet inte om jag är mest arg eller rädd.
ser på chauffören och han sitter och drar en fickkniv eller något liknande i sitt skägg.. (eller skägg å skägg, det e väl lite fjun/stubb)
jag ber honom åtskilliga ggr att vända och köra tillbax men han bara skrattar.

efter vad som känns som en evighet, så stannar han på en övergiven bensinmack. jag undrar vad fan han vill. han vill ha pengar. han ber mig att lägga på luren men jag vägrar. mamma skriker i luren att jag ska ge honom pengar. jag ger honom 1000 baht, som inte är en stor summa, men ändå så irriterande. tänker på att jag kommer missa ambassaden idag. vilken djävla idiot!

Han kör tillbaks till hotellet och jag märker hur långt han faktiskt kört. pratar med mamma hela tiden och undrar vad jag kommer få i räkning. tycker att det är lugnt nu, han kör ju tillbaks, men mamma envisas med att vi ska fortsätta prata tills jag e på hotellet igen.

väl framme vid hotellet, hoppar jag ur bilen och sparkar igen dörren efter mig. chauffören bränner iväg, och gänget med chaufförer som står utanför hotellet tittar storögt efter honom.

jag säger hejdå till mamma och går in till hotellchefen som e så trevlig och berättar om vad som hänt. han går ut och frågar om någon av de andra chaufförerna visste vem det var, men honom hade de aldrig sett förrän i morse. och de hade vart förvånade att en utlänning (jag) hade hoppat ur bilen och sparkat på hans bil och han bara åkte därifrån. sparkar någon på ens dörr springer man efter och kräver ersättning. man bekostar ju sin bil själv.

I alla fall så njöt jag av mina sista 2 veckor i thailand och tänkte inte mer på incidenten.
åkte hem och när jag vart hemma någon vecka ringde mamma min mobil och med lite halvhysteri bad hon mig att köpa aftonbladet.

jag ryser när jag tänker på det än idag.

en finska hade blivit kvivmördad en bit ifrån Bkk de hade hittat henne vid en övergiven bensinmack. och de hade lyckats fånga mördaren och det var bild på honom i tidningarna. det var han. chauffören.
blev antagligen räddad av att jag hade mobil och att han trodde att jag pratade med någon i närheten eftersom jag beskrev min omgivning.

än en gång hade jag lurat döden.